Ninnica Börtner – Lövsättras trivseldirektör i 25 år

Hon skulle bara sommarjobba. Mer än 25 år senare är Ninnica Börtner fortfarande kvar på Lövsättra. ”Bra service är att se människor. Att läsa av kroppsspråk, vara genuint intresserad och kunna skoja lite”.

 

GS GolfStar Ninnica Börtner Lövsättra 260429

”Jag skulle bara sommarjobba – men Lövsättra blev mitt liv”

av Fredrik Östling

Det är något med sättet hon rör sig på. Ett slags självklarhet, som om hon alltid är på väg någonstans men ändå helt närvarande i stunden. En nick, ett leende, en kort kommentar till andra – samtidigt som hon är helt involverad i samtalet. Det är tydligt att hon är en del av platsens puls.

Vi sitter i klubbhuset på GolfStar Lövsättra. Det går att argumentera att det är hennes andra hem.
Hon minns inte året hon började, men hon minns känslan. Den där första sommaren då hon steg in i klubbhuset som sommaranställd, fortfarande ovetande om att hon just klivit in i ett liv som skulle komma att bli hennes i mer än två decennier. Det var något med atmosfären och rytmen i arbetet som grep tag i henne – en sorts självklarhet hon inte hade känt tidigare.

Hon hittar först inte orden riktigt, sedan landar det i trivseldirektör. Hon ler lite, nästan urskuldande, men med en värme som gör att ordet känns helt rätt.

Livets märkliga vägar

”Jag skulle bli jurist, men det var inte min grej. Det här jobbet passade min person bättre. Det var givande och mycket roligare. Till slut blev det självklart att stanna”, säger Ninnica Börtner.
Leendet som följer är av den sort som bara kommer när man talar om något som blivit en del av ens identitet. Hon skrattar åt hur självklart det låter nu. Men då var det bara ett avbrott från studierna.
Ett sommarjobb.
Ett sätt att tjäna pengar.
Men något hände. Hon hittade en plats där hon trivdes, där hon fick vara sig själv och där hon fick göra skillnad.

Från Småland till Stockholm

Att det blev just golfen var egentligen aldrig en plan. Ninnica hade sitt liv i Småland då, tillsammans med sin man. Plötsligt gick han bort och tillvaron förändrades radikalt. Sorgen gjorde att hon blev kvar där ett tag, rotad i det välbekanta, men samtidigt i rörelse mot något nytt.

När hon senare träffade en ny partner som bodde i Stockholm tog livet en ny riktning, både geografiskt och karriärmässigt. Han spelade golf redan när de möttes, och det var genom honom hon för första gången klev in i golfens värld på allvar.

”Livet tar ibland oväntade svängar – och ibland leder de precis rätt”, ler Ninnica.

Ett arbete som måste vara levande

Det tar inte lång tid med henne att förstå att Ninnica är en människa som behöver rörelse. Hon sitter inte still i onödan. Under vårt samtal reser hon sig flera gånger för att hjälpa någon, svara på en fråga, eller bara för att se till att allt flyter.

”Jag vill ha många bollar i luften. Jag skulle aldrig klara av att bara sitta bakom ett skrivbord och vänta.”

En vanlig dag börjar redan hemma. Hon öppnar bokningsappen innan hon ens klivit ur sängen. När hon kommer till klubben sätter hon på kaffe, tar fram bullar, ställer ut bilar och ser till att allt är redo. Det är en rytm hon känner i kroppen.

”Om någon står och väntar utanför klubbhuset innan vi öppnar så välkomnar jag dem tidigare. Det är bättre att hjälpa dem än att låta dem stå där”, säger hon.

”Ytterdörren ska vara öppen. Det ska vara rent och fräscht. Och man ska vara i nuet. Folk är olika och bär på olika bagage. Man måste ha respekt för människor”

Service som livsfilosofi

När hon beskriver sig själv hittar hon först inte orden riktigt, sedan landar det i trivseldirektör. Hon ler lite, nästan urskuldande, men med en värme som gör att ordet känns helt rätt. För henne börjar värdskapet redan innan gästen kliver in.

”Ytterdörren ska vara öppen. Det ska vara rent och fräscht. Och man ska vara i nuet. Folk är olika och bär på olika bagage. Man måste ha respekt för människor”, säger hon.

Hon pratar om tyst kommunikation – det som sker innan någon sagt ett ord. När hon beskriver vad som kännetecknar bra service blir det tydligt att hennes styrka ligger i det mänskliga mötet.

”Bra service är att se människor. Att läsa av kroppsspråk, vara genuint intresserad och kunna skoja lite. Kunskap är också viktigt – det märks direkt när personal inte vet vad de pratar om.”

Det är just den kombinationen av värme, humor och professionalism som gjort henne uppskattad av både medlemmar och kollegor. Det märks i hur folk pratar med henne, hur de slappnar av, hur de skrattar.

Starka minnen – både ljusa och mörka

Hon har varit med om mycket under sina år på Lövsättra. Personliga möten, skratt, kurser och en gemenskap som vuxit fram över tid. Det mesta är ljust och varmt — och ibland också lite udda, som det där gänget som varje år anländer med helikopter och landar på parkeringen som om det vore den mest naturliga sak i världen.

Men det finns också minnen av en annan sort. Sådana som stannar kvar, som bär tyngd.

Hon berättar om dagen då en man plötsligt föll ihop ute på banan. Spelkamraterna trodde först att han bara snubblat, men snart stod det klart att något mycket allvarligare hade hänt. Det blev en dag då allt annat stannade upp — en dag då närvaro och mänsklig värme blev viktigare än något annat.
Att en gäst dör på anläggningen förändrar perspektiv.

Varje år återvänder mannens familj hit till anläggningen för att tända ett ljus och minnas. När de sedan går upp till klubbhuset möter Ninnica alltid dem med kaffe och en pratstund.

”Det berör mig. Att de fortfarande kommer hit.”

Det är i sådana stunder man förstår hur djupt Ninnica är förankrad på Lövsättra. För henne handlar arbetet inte bara om tider, bollar och bokningar. Det handlar om människor. Om liv som korsas. Om ansvar, omsorg och en värme som inte går att lära ut.

Varje år återvänder mannens familj hit till anläggningen för att tända ett ljus och minnas. När de sedan går upp till klubbhuset möter Ninnica alltid dem med kaffe och en pratstund.

”Det berör mig. Att de fortfarande kommer hit.”

Framtiden – ett år i taget

Den sista april fyller hon 73 år. Energin och närvaron signalerar något yngre. Frågan om hur framtiden ser ut har ett tydligt svar.

”Så länge jag vill och så länge jag är välkommen”.

Hon tar ett år i taget. Hon vet att det finns andra möjligheter, men också varför hon stannat så länge.

”Jag har lärt mig att engagemang lönar sig. Och jag kan inte jobba med något jag inte tycker är roligt.”

Det är inte alla som blir kvar på samma jobb i över 25 år.
Ännu färre blir en del arbetsplatsens själ och hjärta.
Ninnica Börtner har lyckats med det.
Ninnica är Lövsättra.


Om Ninnica