14-åringen som klev in genom en dörr och aldrig försvann
När Kista Golfcenter invigdes 1998 var det inte mycket mer än en grusgång, några utslagsmattor och en liten kiosk. I dag är det Stockholms största driving range och testcenter för Toptracer.
Christian Larsson har varit med på hela resan.
”Golf har blivit större bland ungdomar,” säger han.
Möt Christian Larsson – Kista Golfcenters själ och hjärta
Christian Larsson var bara 14 år gammal när han första gången klev in på Kista Golfcenter. Han letade efter extrajobb och lite visste han då om hur länge han skulle bli kvar.
Runt omkring såg området helt annorlunda ut. Kista var mitt inne i en kraftig expansion, visionen om Sveriges Silicon Valley var stora. Barkarby var fortfarande mest ett flygfält och ett handelsområde i utkanten av Stockholm. Små privatplan startade och landade bara några hundra meter bort. Den nya stadsdelen Barkaby fanns knappt på ritbordet.
Det var en annan tid.
Golfanläggningen på Kista var inte mycket större än en gräsyta med några utslagsmattor längs en grusgång. Någon bollautomat fanns inte. Ville man träna hämtade man själv bollarna ur ett metallkärl.
”Jag hamnade här av en ren tillfällighet”, säger Christian och skrattar.
”Plötsligt hade man en DC 3:a över sig”
” Det fanns egentligen ingen plan. Den tidigare ägaren behövde hjälp under en period. Jag tänkte aldrig att det skulle bli något långvarigt. Ett jobb blev ett annat, och sedan ytterligare ett. Och plötsligt hade åren gått”.
Christian lutar sig mot räcket på altanen och tittar ut över rangen. Slagen avlöser varandra i jämn takt. Ljudet av träffade golfbollar är ett ljud som följt honom större delen av vuxenlivet.
“Rangen var mycket smalare på den tiden. Här bredvid låg industrier och hästhagar. Sen minns jag så tydligt ljudet av inkommande flygplan till Barkaby. Man gick där på rangen och plockade bollar och så plötsligt hade man en DC 3:a strax över sig. Det var coolt tyckte man då”.
Sedan dess har rangen breddats, industrierna flyttats och nästan tre decennier passerat.
”Kista Golfcenter har verkligen blivit ett centralt ställe för golfträning”
Från smalt gräsfält till Stockholms största träningsanläggning
Anläggningen har vuxit från några enkla utslagsplatser till Stockholms största träningsanläggning för golf. Samtidigt har omgivningen förändrats i samma takt. Där det en gång låg öppna fält växer nu nya stadsdelar fram. Förbifart Stockholm ansluter snart till E4 bara några hundra meter bort och tunnelbanan byggs ut till Barkarby.
”Kista Golfcenter har verkligen blivit ett centralt ställe för golfträning”, säger Christian.
Christian har vuxit med Kista. I dag är han platsansvarig och själva navet kring anläggningen. Det Christian inte vet om GolfStar Kista är inte värt att veta.
Kista i dag – en oas mitt i stan
I dag är GolfStar Kista renoverad och utökad vilket gör det till en av Stockholms mest omfattande träningsanläggningar. Här finns totalt 75 utslagsplatser där 40 platser är under tak. Med Toptracer vid samtliga platser under tak och infravärme har många hittat en ny form av träning. Toptracer skapar variationen mellan att träna, tävla och leka golf. Infravärmen gör tidiga vårkvällar och sena höstkvällar behagliga.
Här hittar man också ett nyöppnat fik, loungeytor och en putting green i konstgräs.
”Kista Golfcenter har verkligen vuxit och blivit ett centralt ställe för golfträning. Den renoveringen som har gjorts sista året har verkligen varit ett lyft. Många som inte varit här på något år kommer bli riktigt överraskade”, säger Christian.
Han fortsätter:
”Idag är det här en oas för både erfarna golfare och nyfikna nybörjare”.
”Det är rätt kul att sitta på altanen och titta på när alla står och knackar. Det finns ett lugn här.”
Fåglarna hörs tydligt. Trafiken känns långt borta. Det här har blivit Christians andra hem.
När arbetet blev en del av identiteten
Christian har alltid trivts i tillvaron kring golfen. Vid sidan av rangen driver han sedan snart tjugo år ett eventföretag, ett arbete som innebär sena kvällar, festivaler, transporter och logistik som ska lösas innan nästa dag gryr. ”Man checkar ut härifrån och checkar in på nästa,” säger han, som om det vore det mest självklara i världen.
Men det är Kista som blivit den fasta punkten. Det är svårt att inte höra värmen i rösten när han säger det. När den tidigare ägaren blev sjuk fick Christian ta ett större ansvar för anläggningen.
För honom handlar det om något mer än ett jobb. Det är rytmen i vardagen och de små problemen som ständigt måste lösas. ”Det händer alltid någonting,” säger han. ”Alltid något som ska fixas.”
Det verkar ligga djupt i hans natur. Det där med att kavla upp ärmarna och ta i där det behövs. Han beskriver hur han hellre hittar egna lösningar än anlitar någon annan. Är det sönderslitna elkablar eller en bollmaskin som krånglar så är han gärna där med verktygslådan. Han är spindeln i nätet helt enkelt, den som ser till att allt fungerar.
Och kanske är det just där drivkraften finns: i glädjen att förbättra och i den stilla tillfredsställelsen när en lösning faller på plats. Under långa perioder har han skött anläggningen helt själv. Det har inneburit nätter med gräsklipparen, fingrar i oljiga maskiner, målning och flertalet reparationer.
”Har något behövt göras, har jag gjort det,” säger han.
Det är inte sagt med skryt, utan med den stillsamma självklarhet som präglar människor som bär ett ansvar för att de vill, inte för att de måste.
En anläggning som växt fram av envishet och kärlek
När man går runt på GolfStar Kista ser man spåren av Christian överallt. Det är en anläggning byggd av återbruk, improvisation och envishet. En plats som inte bara utvecklats – utan formats av människorna som burit den. Han berättar till exempel att staketen som ramar in området sattes upp av honom och några kollegor under tre iskalla vinterdagar för ett par år sedan.
“I 15 minusgrader stod vi uppe i en skylift med sönderfrysta händer. Vi startade bilar om vartannat där vi kunde värma oss och så hade vi termosar med kaffe med oss”.
”Det ser så trevligt ut på somrarna,” säger han. ”Men det är mycket som görs på vintrarna också.”
Han berättar med en viss stolthet hur de, genom att göra arbetet själva, lyckades halvera kostnaden jämfört med de offerter som kom in
Återbruket gestaltas bland annat av det lilla huset som i dag rymmer fiket. Det har haft ett tidigare liv på Djurgården, innan det flyttades hit och fick en ny funktion. En hel del av utslagsplatserna kommer från Gamla Uppsalas Driving range som lades ner för ett par år sen. Och så vidare. Lager av tidigare historier får fortsätta här.
”Har något behövt göras, har jag gjort det,” säger han.
Det är inte sagt med skryt, utan med den stillsamma självklarhet som präglar människor som bär ett ansvar för att de vill, inte för att de måste.
En plats för alla – från stammisar till nybörjare
Kista har alltid haft sina stammisar. De som kommer år efter år, har samma rutiner och gärna letar upp sin favoritplats att träna på. Christian känner dem alla. ”Man har koll på många efter alla år,” säger han.
En av de mest särpräglade gestalterna på Kista är Bo‑Anders Larsson – ”Gubben med tofsen” – som en gång kom hit som vanlig gäst men med tiden blivit en del av själva inventarierna. I snart tjugo år har han spenderat stora delar av sin fritid här, dag som kväll, helg som vardag, och hjälpt till med allt från kurser till små praktiska sysslor. Allt gör han ideellt, driven av en lojalitet till platsen. I år fyller han 80, men hans närvaro fortsätter att vara en av de tydligaste uttrycken för den själ och gemenskap som präglar GolfStar Kista.
De senaste åren har en förändring blandat sig i gemenskapen. Det kommer fler som inte är vana golfare. Fler ungdomar. Fler från närområdet. Fler som lånar klubbor och bara vill prova.
”Golf har blivit större bland ungdomar,” säger Christian. ”Det är många som kommer hit och testar för första gången.” Han välkomnar variationen och tror att blandningen av nya och gamla golfare berikar sporten och även känslan ute på Kista.
En man som aldrig riktigt lämnar platsen
När Christian snart går på semester är listan lång. Frysar ska fyllas. Scheman sättas. Drivmedel köpas in. Allt ska fungera.
”Jag vill kunna åka härifrån och känna att det rullar,” säger han.
Det är ett krav han ställer på sig själv. Ett ansvar som funnits där i nästan tre decennier. Och kanske är det just det som gör honom till mer än en platsansvarig. Han är en del av GolfStar Kistas identitet. En människa som byggt, burit och lett – och som fortfarande, efter alla år, står kvar med samma värme i rösten när han talar om platsen.
”Det här är mitt andra hem.”
Relaterade artiklar
